Årsmöte

Hej alla kära Salongenmedlemmar, nu är det dags för vårens Öppna möte, 31 januari!

Mötet äger som vanligt rum i pentryt ovanför konstvetenskapliga Institutionen och börjar 16:15. Vi kommer presentera styrelsen och de redan pågående projekt vi har, så som exkursionsgruppen m.fl. Till vernissagerna som kommer äga rum ivår är man varmt välkommen att komma med förslag på konstnärer som vill ställa ut. Fundera också på om ni har tips och idéer ang. vart nästa Salongen exkursion borde åka. Gamla som nya salongare, vi kommer behöva folk som står på mässan under humanioradagarna och presenterar salongen. Är man intresserad av detta är det bara att anmäla intresse.

Självklart serveras det fika som vanligt och man är alltid välkommen med nya idéer om projekt vi borde stara upp, eller frågor kring utbildningen man vill diskutera.

Vi ses nästa vecka!
/Salongenstyrelsen

Julavslutning!

Kom och fika, lyssna på mysig musik och ha trevligt på Salongens julavslutning!

15 december, kl. 16-18 i pentryt ovanför konstvetenskapliga institutionen.

Det blir enligt tradition pepparkakshusbyggartävling med pris. Bygg en pepparkakhusreplika av en befintlig byggnad. Dessa kommer att bedömas av representanter från konstvetenskapliga institutionen. Bygg bygg bygg o vinn fint pris!

Så kom och ät pepparkakor, drick glögg o julmys innan det bär av hem för jullov!

Välkomna!

 

Vernissage nr II – Klorofyll

Välkomna till terminens andra Salongenvernissage! Den 14 december mellan klockan 16.30 – 19.30 kan ni i rummet en halv trappa ned på Uppsala Konstmuseum finna verk av Lina Nääs och David Christoffersson. Temat är vild växtlighet och naturmystik.

Lina Nääs är en illustratör, fotograf och bildkonstnär som bor här i Uppsala. Såhär beskriver hon sig själv och sin arbetsprocess:
”Jag inspireras av litteratur, slöjd, människor, naturen och andras konst. Jag tycker om att jobba snabbt och intensivt och är inte rädd för att göra ”fel”. Ibland växer nya bilder fram ur de gamla, men ibland ser jag dem bara helt plötsligt när jag blundar. När jag målar utgår jag oftast från skisser eller fotografier som jag gjort för att efterlikna bilden jag såg i huvudet.”

David Christoffersson är fotograf och baserad i Stockholm. Han jobbar mest med stilleben i stora format. I serien Weeds har David arbetat med extremt stora format för att framhäva otrolig detaljrikedom av vanliga svenska vägdikes-växter. Växter som de flesta ser förbi eller ser som ogräs. Nu har ogräset kommit till sin rätt i Davids stilrena och tidlösa verk.

Kom och ta del av två intressanta och inspirerande konstnärskap och tillbringa en kväll på Uppsala konstmuseum med oss. Självklart bjuds på tilltugg, något att dricka och gott umgänge! Väl mött!

OBS! Glöm inte att titta in på Uppsala Konstmuseums hemsida för att se vad som händer på museet just nu! http://www.uppsala.se/konstmuseum

Exkursion till Åbo!

Kom med på en exkursion till kulturhuvudstaden Åbo 9-12 december!

Där kan vi besöka kulturcentrumet Logomo (http://se.logomo.fi/), gå på teater, lyssna på bra musik (http://www.klubi.net/calendar.php), se på konst, besöka Finlands största fotoutställning, köpa finsk design som julklappar, kolla in allt vad en kulturhuvudstad har att erbjuda (http://www.turku2011.fi/sv/turku-2011/abo-europas-kulturhuvudstad-2011) dansa jenkka, äta karelska piroger och dricka finsk öl.

Vi åker från Stockholm över till Åbo med Viking Line på fredag kväll, spenderar två dagar i Åbo innan vi tar nattfärjan tillbaks till svensk mark på söndag kväll.

Priset ligger på 650kr och då ingår resa och hotell (dock inte resa till och från Stockholm).

Så anmäl dig nu med det samma så du hinner få en av de 28 platserna som står på spel! Det gör du genom att maila ditt namn, telefonnummer och personnummer till pia.fors@hotmail.com. När du fått bekräftelse på att du är en av de lyckliga som får komma med så betalar du för resan. Sedan är det bara att vänta på att det skall bli december. Anmälan och inbetalning skall ske innan 21/11 kl.12.00!

Välkommen med!

Det brinner!

av Sofia Hällberg Konstvetenskap C

Och nu talar jag inte om i somras någonstans kring Flemingsbergs centrum.
(Det luktade rök, larmet tjöt och brandkåren var på plats. Det lilla köpcentrat
evakuerades och stängde. Men inget allvarligt tydligen.För nästa dag var allt
som vanligt)

Jag talar om den eld som lyste upp våra förfäders och förmödrars grottor. 
När de smyckade väggarna med bilder av olika djur. Detta stilla ljus från oljefyllda skedar.
Som kanske då och då hastigt och oväntat  flammade upp. Detta viskande ljus gav plötsligt
ifrån sig ett vrål. Jag ser mörker som tystnad. Ett svagt stilla ljussken som viskningar.
Flammandet som ett skrik. Så föreställer jag mig livet på stenåldern. Som alldeles stilla och tyst.
Tills någon i stammen blev uppäten av grottbjörnen .Eller så kom fiendestammen och tittade in.
Elden flammade upp likt människornas skrik i sin dödskamp. Sedan lade mörkret sin tystnad
över det sönderslagna lägret, över de sargade kvarlevorna.

Finns inte denna krypande känsla av våldets och ilskans närvaro i grottkonsten
Som om de smygande lejonen berättar om hotet. I försöken att fånga den frustande
rasande noshörningens gungande av sitt horn när den är på väg att dundra
fram i attack.

Och några tiotusentals år senare i Rom,Neapel, Malta.
Om Caravaggios tidiga konst visar ett liv med fest,musik och mat Har den senare denna
stenålderskänsla av ljusets  viskande stillhet och mörkrets vittne om våld.  Den är liksom
mera primitiv i det att den känns  mera nära livet i dess grundstruktur. En stillhet som då
och då avbryts av våldets flammor. Där mörkret i det ljusdunkla på något vis är ett vittne
om våldet, om döden. Som är tystnad, som är mörker. Även om våldets fulhet och fulhetens
våld anas i den tidiga Caravaggio.De ruttnande frukterna ex.

Är det inte dessa grundstukturer i livet vi vill dölja med hjälp av ex musiken.
Med komplexa notsystem och dånet från orkesterdiket. En kör från Segeltorp som
sjunger om att man ska se på sin värld och förundras. ( Look at the world, J Rutter)

Stenåldersmänniskorna gjorde annan musik.
De slog pinnar mot varandra och andra föremål, stenar skallar och stockar
De lyssnade till det surrande ljud som uppstår då  man slungar en träbit
på ett rep runt runt. Benbitar blev enkla flöjter. Denna musik så närmre naturen.
Grenar som slås mot trädet.  Skogens sus och fågelläten. Så närmre livets grund.

Om den tidiga Caravaggio sjunger madrigaler. Trummar den senare på en dödskalle.

Bilder:

Anonym Lejon, omkr 32-30000 fKr . Chauvetgrottan, Frankrike.
Anonym Noshörningar, Chauvet.

Caravaggio Musikanterna 1595. Olja på duk. Metropolitan museum of art NY.
Caravaggio Johannes döparens död 1608, Olja på duk.Saint John Museum, La Valletta

Att läsa konsten med vår kropp

Av Sofia Hällberg. Konstvetenskap C.

Sista meningen i Susan Sontags essä Against interpretation från 1964 lyder:
”In place of an hermeneutics we need an erotics of art”

Jag tror inte Sontag syftade på en explicit sexuell upplevelse av ett verk.
Inte att vi skulle traska till nationalmuseum och kåta upp oss över
Valdemar Atterdag brandskattar Visby. Utan läsa konsten med vår kropp.
Det är i alla fall så som jag Sofia tolkar Sontag. Jag ska med två exempel visa
på vad det är jag menar egentligen. På vilket sätt Sontags uttalande har inspirerat
mig till ett nytt sätt att närma mig konsten.

Första gången jag såg Andrew Wyeths målning Christinas värld under en föreläsning
i konstvetenskap A hösten 2010. Fixerade jag min blick vid Christinas magra armar.
Dessa spröda lemmars kvistighet och knotighet blev en rent fysisk upplevelse för mig
Inte direkt  som en identifiering med henne. Utan snarare att de gick som en ilning genom
mina egna armar.

Något som slog mig när vi var med c-kursen  i Strängnäs domkyrka och såg
Isabella Vasas tumba.Var hur platt ena sidan av kinden på skulpturen föreställande
Isabella var. Kunde ett sådant arbete ha godkänts? Denna tillplattning måste ha kommit senare alltså en utnötning. Det måste ha varit generationer av besökare som gripits av verket och strukit det lilla alabasterbarnet på kinderna. Det som grep dem var deras händerserfarenhet av att ha tröstat ett litet barn med en smekning på dess kinder,
kanske t o m ett döende barn. Det var handen i första ja…hand som upplevde verket.
Som bäst förstod det.   Jag talar om nåt slags muskelminne. Där en ”själslig/andlig” erfarenhet fastnat i kroppen.

I mina båda exempel talar jag alltså om att läsa konsten med mer sinnen än blott våra syn Inte i det avseendet av en taktil upplevelse. Utan mera av en inlevelse.

 

Bildexempel:

Willem Boy, ”Isabella Vasas tumba” 1500-talets mitt. Strängnäs domkyrka

Andrew Wyeth, ”Christinas world” 1948. MoMa. NY.

 

Öppet möte!

Nu är det äntligen dags för Salongens öppna möte!

Kom till pentryt ovanför konstvetenskapliga institutionen 15:15 torsdagen den 13 oktober.

Då kommer vi att presentera den nya styrelsen för föreningen och bilda nya arbetsgrupper för denna termin.

Vi kommer även att presentera förslag till stadga-ändringar.

Vi i styrelsen kommer att lägga fram förslag på vad vi skall ägna oss åt i de olika grupperna men fundera självklart också själva på vad ni skullle vilja att vi ägnar oss åt denna termin. Grupper som vi haft tidigare och som tanken är att vi vill behålla om dom lockar folk är: Exkursionsgruppen, Vernissagegruppen, Julavslutningsgruppen, Gallerirundagruppen, Temadagsgrupp och Gasquegruppen så man kan redan nu fundera på i vilken grupp man skulle vilja engagera sig, eller som sagt fundera på ytterligare förslag som man skulle vilja presentera på mötet. Mer ingående vad dessa grupper skall göra kommer vi självklart att reda ut på mötet.

Vi kommer utöver arbetsgrupperna också att utlysa en post som it-ansvarig, vi skulle vilja ha en medarbetare till styrelsen som håller koll på vår hemsida mm. Vi skulle vara jättetacksamma om någon ville ta på sig denna uppgift och hjälps styrelsen på en punkt där vi kännner oss lite svaga.

Utöver detta blir det självklart fika och samtal i stort angående vad vi vill att Salongen skall göra och chans att ta upp något rörande utbildningen för diskussion.

Hoppas vi ses!

/Styrelsen

Vernissage den 28 sep

Välkomna till Vernissage den 28 sept kl 17.00-20.00 vid Uppsala Konstmuseum.

Vi inleder med att visa en grupputställning med konstnärerna Sofie Fischer, Isa Sundell och Sara Kruse. De kommer att visa Foto och skulptur i en spännande utställning. Välkomna!

Sofie Fischer är född i Helsingborg 1983 och nu verksam i Stockholm. Hon studerar nu andra året på kandidat textil på konstfack. Hon beskriver om sitt konstnärskap att hon arbetar i blandade tekniker och material, ofta med ett skulpturalt utgångsläge.

Isa Sundell är född i Kramfors, Ångermanland 1985 och nu verksam i Uppsala. Isa studerar t.10 på läkarprogrammet och har tidigare bla läst kinesiska och gått konstlinjen på Wiks Folkhögskola. Isa arbetar i många material och presenterar i den här utställningen fotografi tillsammans med Sara. De har fotograferat vid Nordingrå.

Sara Kruse är född i Örebro 1988 och verksam i Dals Långed. Hon studerar en kandidatutbildning i textil kläder och formgivning på HDK Steneby. Tidigare har hon studerat vid Textilakademin i Värnamo. I utställningen presenterar Sara fotografi tillsammans med Isa.

Hjärtligt Välkomna!