av Sofia Hällberg Konstvetenskap C

Och nu talar jag inte om i somras någonstans kring Flemingsbergs centrum.
(Det luktade rök, larmet tjöt och brandkåren var på plats. Det lilla köpcentrat
evakuerades och stängde. Men inget allvarligt tydligen.För nästa dag var allt
som vanligt)

Jag talar om den eld som lyste upp våra förfäders och förmödrars grottor. 
När de smyckade väggarna med bilder av olika djur. Detta stilla ljus från oljefyllda skedar.
Som kanske då och då hastigt och oväntat  flammade upp. Detta viskande ljus gav plötsligt
ifrån sig ett vrål. Jag ser mörker som tystnad. Ett svagt stilla ljussken som viskningar.
Flammandet som ett skrik. Så föreställer jag mig livet på stenåldern. Som alldeles stilla och tyst.
Tills någon i stammen blev uppäten av grottbjörnen .Eller så kom fiendestammen och tittade in.
Elden flammade upp likt människornas skrik i sin dödskamp. Sedan lade mörkret sin tystnad
över det sönderslagna lägret, över de sargade kvarlevorna.

Finns inte denna krypande känsla av våldets och ilskans närvaro i grottkonsten
Som om de smygande lejonen berättar om hotet. I försöken att fånga den frustande
rasande noshörningens gungande av sitt horn när den är på väg att dundra
fram i attack.

Och några tiotusentals år senare i Rom,Neapel, Malta.
Om Caravaggios tidiga konst visar ett liv med fest,musik och mat Har den senare denna
stenålderskänsla av ljusets  viskande stillhet och mörkrets vittne om våld.  Den är liksom
mera primitiv i det att den känns  mera nära livet i dess grundstruktur. En stillhet som då
och då avbryts av våldets flammor. Där mörkret i det ljusdunkla på något vis är ett vittne
om våldet, om döden. Som är tystnad, som är mörker. Även om våldets fulhet och fulhetens
våld anas i den tidiga Caravaggio.De ruttnande frukterna ex.

Är det inte dessa grundstukturer i livet vi vill dölja med hjälp av ex musiken.
Med komplexa notsystem och dånet från orkesterdiket. En kör från Segeltorp som
sjunger om att man ska se på sin värld och förundras. ( Look at the world, J Rutter)

Stenåldersmänniskorna gjorde annan musik.
De slog pinnar mot varandra och andra föremål, stenar skallar och stockar
De lyssnade till det surrande ljud som uppstår då  man slungar en träbit
på ett rep runt runt. Benbitar blev enkla flöjter. Denna musik så närmre naturen.
Grenar som slås mot trädet.  Skogens sus och fågelläten. Så närmre livets grund.

Om den tidiga Caravaggio sjunger madrigaler. Trummar den senare på en dödskalle.

Bilder:

Anonym Lejon, omkr 32-30000 fKr . Chauvetgrottan, Frankrike.
Anonym Noshörningar, Chauvet.

Caravaggio Musikanterna 1595. Olja på duk. Metropolitan museum of art NY.
Caravaggio Johannes döparens död 1608, Olja på duk.Saint John Museum, La Valletta