Det brinner!

av Sofia Hällberg Konstvetenskap C

Och nu talar jag inte om i somras någonstans kring Flemingsbergs centrum.
(Det luktade rök, larmet tjöt och brandkåren var på plats. Det lilla köpcentrat
evakuerades och stängde. Men inget allvarligt tydligen.För nästa dag var allt
som vanligt)

Jag talar om den eld som lyste upp våra förfäders och förmödrars grottor. 
När de smyckade väggarna med bilder av olika djur. Detta stilla ljus från oljefyllda skedar.
Som kanske då och då hastigt och oväntat  flammade upp. Detta viskande ljus gav plötsligt
ifrån sig ett vrål. Jag ser mörker som tystnad. Ett svagt stilla ljussken som viskningar.
Flammandet som ett skrik. Så föreställer jag mig livet på stenåldern. Som alldeles stilla och tyst.
Tills någon i stammen blev uppäten av grottbjörnen .Eller så kom fiendestammen och tittade in.
Elden flammade upp likt människornas skrik i sin dödskamp. Sedan lade mörkret sin tystnad
över det sönderslagna lägret, över de sargade kvarlevorna.

Finns inte denna krypande känsla av våldets och ilskans närvaro i grottkonsten
Som om de smygande lejonen berättar om hotet. I försöken att fånga den frustande
rasande noshörningens gungande av sitt horn när den är på väg att dundra
fram i attack.

Och några tiotusentals år senare i Rom,Neapel, Malta.
Om Caravaggios tidiga konst visar ett liv med fest,musik och mat Har den senare denna
stenålderskänsla av ljusets  viskande stillhet och mörkrets vittne om våld.  Den är liksom
mera primitiv i det att den känns  mera nära livet i dess grundstruktur. En stillhet som då
och då avbryts av våldets flammor. Där mörkret i det ljusdunkla på något vis är ett vittne
om våldet, om döden. Som är tystnad, som är mörker. Även om våldets fulhet och fulhetens
våld anas i den tidiga Caravaggio.De ruttnande frukterna ex.

Är det inte dessa grundstukturer i livet vi vill dölja med hjälp av ex musiken.
Med komplexa notsystem och dånet från orkesterdiket. En kör från Segeltorp som
sjunger om att man ska se på sin värld och förundras. ( Look at the world, J Rutter)

Stenåldersmänniskorna gjorde annan musik.
De slog pinnar mot varandra och andra föremål, stenar skallar och stockar
De lyssnade till det surrande ljud som uppstår då  man slungar en träbit
på ett rep runt runt. Benbitar blev enkla flöjter. Denna musik så närmre naturen.
Grenar som slås mot trädet.  Skogens sus och fågelläten. Så närmre livets grund.

Om den tidiga Caravaggio sjunger madrigaler. Trummar den senare på en dödskalle.

Bilder:

Anonym Lejon, omkr 32-30000 fKr . Chauvetgrottan, Frankrike.
Anonym Noshörningar, Chauvet.

Caravaggio Musikanterna 1595. Olja på duk. Metropolitan museum of art NY.
Caravaggio Johannes döparens död 1608, Olja på duk.Saint John Museum, La Valletta

Att läsa konsten med vår kropp

Av Sofia Hällberg. Konstvetenskap C.

Sista meningen i Susan Sontags essä Against interpretation från 1964 lyder:
”In place of an hermeneutics we need an erotics of art”

Jag tror inte Sontag syftade på en explicit sexuell upplevelse av ett verk.
Inte att vi skulle traska till nationalmuseum och kåta upp oss över
Valdemar Atterdag brandskattar Visby. Utan läsa konsten med vår kropp.
Det är i alla fall så som jag Sofia tolkar Sontag. Jag ska med två exempel visa
på vad det är jag menar egentligen. På vilket sätt Sontags uttalande har inspirerat
mig till ett nytt sätt att närma mig konsten.

Första gången jag såg Andrew Wyeths målning Christinas värld under en föreläsning
i konstvetenskap A hösten 2010. Fixerade jag min blick vid Christinas magra armar.
Dessa spröda lemmars kvistighet och knotighet blev en rent fysisk upplevelse för mig
Inte direkt  som en identifiering med henne. Utan snarare att de gick som en ilning genom
mina egna armar.

Något som slog mig när vi var med c-kursen  i Strängnäs domkyrka och såg
Isabella Vasas tumba.Var hur platt ena sidan av kinden på skulpturen föreställande
Isabella var. Kunde ett sådant arbete ha godkänts? Denna tillplattning måste ha kommit senare alltså en utnötning. Det måste ha varit generationer av besökare som gripits av verket och strukit det lilla alabasterbarnet på kinderna. Det som grep dem var deras händerserfarenhet av att ha tröstat ett litet barn med en smekning på dess kinder,
kanske t o m ett döende barn. Det var handen i första ja…hand som upplevde verket.
Som bäst förstod det.   Jag talar om nåt slags muskelminne. Där en ”själslig/andlig” erfarenhet fastnat i kroppen.

I mina båda exempel talar jag alltså om att läsa konsten med mer sinnen än blott våra syn Inte i det avseendet av en taktil upplevelse. Utan mera av en inlevelse.

 

Bildexempel:

Willem Boy, ”Isabella Vasas tumba” 1500-talets mitt. Strängnäs domkyrka

Andrew Wyeth, ”Christinas world” 1948. MoMa. NY.

 

Öppet möte!

Nu är det äntligen dags för Salongens öppna möte!

Kom till pentryt ovanför konstvetenskapliga institutionen 15:15 torsdagen den 13 oktober.

Då kommer vi att presentera den nya styrelsen för föreningen och bilda nya arbetsgrupper för denna termin.

Vi kommer även att presentera förslag till stadga-ändringar.

Vi i styrelsen kommer att lägga fram förslag på vad vi skall ägna oss åt i de olika grupperna men fundera självklart också själva på vad ni skullle vilja att vi ägnar oss åt denna termin. Grupper som vi haft tidigare och som tanken är att vi vill behålla om dom lockar folk är: Exkursionsgruppen, Vernissagegruppen, Julavslutningsgruppen, Gallerirundagruppen, Temadagsgrupp och Gasquegruppen så man kan redan nu fundera på i vilken grupp man skulle vilja engagera sig, eller som sagt fundera på ytterligare förslag som man skulle vilja presentera på mötet. Mer ingående vad dessa grupper skall göra kommer vi självklart att reda ut på mötet.

Vi kommer utöver arbetsgrupperna också att utlysa en post som it-ansvarig, vi skulle vilja ha en medarbetare till styrelsen som håller koll på vår hemsida mm. Vi skulle vara jättetacksamma om någon ville ta på sig denna uppgift och hjälps styrelsen på en punkt där vi kännner oss lite svaga.

Utöver detta blir det självklart fika och samtal i stort angående vad vi vill att Salongen skall göra och chans att ta upp något rörande utbildningen för diskussion.

Hoppas vi ses!

/Styrelsen

Vernissage den 28 sep

Välkomna till Vernissage den 28 sept kl 17.00-20.00 vid Uppsala Konstmuseum.

Vi inleder med att visa en grupputställning med konstnärerna Sofie Fischer, Isa Sundell och Sara Kruse. De kommer att visa Foto och skulptur i en spännande utställning. Välkomna!

Sofie Fischer är född i Helsingborg 1983 och nu verksam i Stockholm. Hon studerar nu andra året på kandidat textil på konstfack. Hon beskriver om sitt konstnärskap att hon arbetar i blandade tekniker och material, ofta med ett skulpturalt utgångsläge.

Isa Sundell är född i Kramfors, Ångermanland 1985 och nu verksam i Uppsala. Isa studerar t.10 på läkarprogrammet och har tidigare bla läst kinesiska och gått konstlinjen på Wiks Folkhögskola. Isa arbetar i många material och presenterar i den här utställningen fotografi tillsammans med Sara. De har fotograferat vid Nordingrå.

Sara Kruse är född i Örebro 1988 och verksam i Dals Långed. Hon studerar en kandidatutbildning i textil kläder och formgivning på HDK Steneby. Tidigare har hon studerat vid Textilakademin i Värnamo. I utställningen presenterar Sara fotografi tillsammans med Isa.

Hjärtligt Välkomna!

 

Istanbuls turistklassiker – here it comes

Kära S,

Först och främst: hur var Humanioradagarna därhemma?! Jag är nyfiken i en strut och hoppas allt gick som på en räls.

Mitt huvudskäl till att jag inte skrivit till er på så länge är att jag fortfarande har midterm exams hängande över mig och som äter upp min energi till att skriva. Jag känner mig lite som en karyatid. Aningens nertyngd, men hej så stark.

Karyatider på Echteion i Aten.

Karyatider på Echteion i Aten.

Mitt i alla studier så har jag såklart hunnit med en del trevligheter också. Så var inte rädd att jag förmultnar under mina böcker. Jag har bl.a. haft besök av min kära mor och far.

Det är intressant hur man kan få perspektiv på saker och ting när man får besök från världen där hemma. Att gå sida vid sida med någon som är helt ny inför gatorna i Istanbul, och som frågar saker om ditten och datten, det gör att man själv förstår hur man själv har vant sig. Att man själv är den som hittar och den som vet var och vad man ska äta… det är en känsla av att känna sig hemma.

Meeeeen. När man har besök så måste man ju också passa på att uppleva rollen som turist. Och som turist i Istanbul så har man en hel drös med gobitar att besöka. Till skillnad från vissa andra städers turistmagneter dock, som i vissa fall kan vara väldigt överskattade, så anser jag att Istanbuls kulturella buffé är helt klart värd att upptäcka. Därför tänkte jag nu sammanfatta Istanbuls turistklassiker i en enkel liten lista.

1. Hagia Sofia

Hagia Sofia

 

Istanbul har en mäktig historia. Huvudstad i Östromerska riket (Bysans) mellan 395-1453 och i Osmanska riket mellan 1453-1922. Med andra ord drygt tusen år i ett rike präglat av kristendom och därefter nästan 600 år i ett rike med islam.

Kristendom möter Islam

 

Hagia Sofia är ett av Bysans arkitektoniska mästerverk, byggd under 500-talet, och är i mina ögon ett mästerverk värt att besöka eftersom det är en plats där Istanbuls just så delade historia blir magnifikt påtaglig. När Mehmed II erövrade staden 1453 så omvandlades kyrkan till moské och användes som sådan fram till att Ataturk sekulariserade byggnaden och gjorde den till museum 1934. I och med omvandlingen till moské så täcktes de värdefulla guldmosaikerna på väggarna över, samtidigt som minareter, mihrab och andra detaljer och byggnader byggdes till. Idag har man genomfört stora restaurationer och har tagit fram en del utav mosaikerna. Idag ger byggnaden således ett fantastiskt virrvarr av referenser till hela dess historia, både som kyrka och moské. Tufft helt enkelt.

Plus att vikingarna har varit där och ristat lite.

"the Viking's graffities"

 

Blå moskén

Nästa ställe att besöka är Blå moskén.

Utsikt från Hagia Sofia: Blå moskén tittar fram

 

Absolut värd att besöka. Vill dock väldigt glatt meddela att detta inte är Istanbuls bästa moské. Den är inte den mest betydelsefulla varken i arkitektoniskt eller historiskt perspektiv. Och varför meddelar jag detta så ”glatt”? Jo, jag är helt enkelt stolt över att faktiskt ha lärt mig en hel del om stadens moskéer. Kanske borde jag skriva lite mer om detta… men det får bli en annan gång när jag har mer tid och ro.

Min fars första reaktion när vi klev in i moskén (efter att ha tagit av oss skorna så som man bör): ”oj, vad här luktar fotsvett”

Detta är också ett skäl till att besöka även andra moskéer. Mindre antal turister = mindre fotsvett.

Blå moskén.

3. Basilikacisternen

Egentligen borde kanske Topkapipalatset ligga på tredje plats. Men eftersom jag inte var där med mina föräldrar, plus att jag inte har några bilder därifrån, så tänkte jag nu på ett smidigt sätt utesluta detta. Ni får i hemläxa att läsa på om topkapipalatset på egen hand.

Så basilikacisternen. Vad är detta? Ingången till basilikacisternen ligger inte många meter ifrån Hagia Sofia och är helt enkelt en underjordisk vattencistern byggd under ungefär samma tid som Hagia Sofia, dvs. under 500-talet. Flera hundra av dessa vattencisterner byggdes under mark för att förvara vatten åt stadens växande befolkning.

Basilikacisternen

Valensakvedukten

Även Valensakvedukten ovan var en viktig del i projektet att förse staden med vatten. Denna byggdes under 300-talet och transporterade vatten till cisternerna. Häftigt nog användes den ända in på 1800-talet!

Kära nån. Jag insåg just att det nog är ett omöjligt projekt att sammanfatta Istanbuls turistklassiker i en enkel lista. Jag har tagit upp tre ställen… och så många återstår. Basarerna, Bosporen, Galatatornet… Och all mat. Men ja. Jag försökte. Och jag har ju inte tänkt vara någon professionell guidebok, så jag bestämmer mig för att det är ok så.

Nu väntar sömn och bara en vecka kvar till lov. Kan ni tänka er! Här har vi ett helt annat pluggtempo, men vi får lov på riktigt! Jag känner mig barnsligt glad.

Hoppas allt är bra med er! Pussar och kramar av bästa kvalité!

C

 

 

Marginalen ramlar in med buller och brak

"The Poor Poet", by Carl Spitzweg, 1839Carl Spitzweg, Den fattige Poeten 1839

Hej allihop,
Vårvindar friska leka och viska lunderna kring likt älskande par och snart kommer webbgalleriet Marginalens hemsida vara up and running, men redan nu kan ni börja skicka in material till den inledande utställningen titulerad FÖRELÄSNINGSKLOTTER. Tanken är att vi samlar in vår marginalornamentik och skapar ett kollektivkollage. När så är gjort kan vi börja diskutera; när under processens gång blev vi konstnärer? Skapas konstverk endast genom aktiv handling eller kan det ske oreflekterat? Vilken funktion fyller klottrandet? Vad som helst kan skickas in i en lagom stor .jpeg, .jpg, .gif – fil så länge tillblivelsen ägde rum under en föreläsning. Vi vill ha kvantitet snarare än kvalitet! Skicka gärna också med dina reflektioner kring ovan ställda frågor.

Här kommer en liten presentation av Marginalen och dess idé:
Marginalen är ett webbaserat galleriprojekt som vill uppmuntra studenter till kreativt skapande som ett komplement till studierna. Inför varje ny utställning kommer ett tema presenteras kring vilket det är fritt att skapa och meditera. Marginalen vill inspirera. Marginalen vill dela ut nya glasögon att skåda världen genom, samtala omkull världsordningar och beträda förbjudna gräsmattor. Marginalen är en bångstyrig femåring som bara vill ha kul och hoppa i vattenpölar. Detta är visionen; och alla är välkomna att ta del i att förverkliga den.

Senast den 20 april vill vi ha in materialet för att kunna öppna utställningen i början av maj. Fråga gärna och om vad som helst.
Driva.Louise.Leyonmarck@hotmail.com

Allt gott,
Er Driva

Tokbananer!

Kära S,

Jag blev just så exalterad att jag höll på att trilla av stolen. Jag var bara tvungen att skriva ett kort meddelande till er. Jag upptäckte nämligen att vårt kära bibliotek (information center) här på campus har crazybananas-öppettider nu veckorna innan våra midterm exams. Riktigt crazy-bananas. Tokbananer. Carolina och Karin Boye är som barnrumpor i jämförelse.

Dear Students,
Information Center will be open extended hours, from 21 March until 01 April 2011, during midterm exams. The extended hours are as follows:
Monday-Thursday 08:45-02:45
Friday-Saturday 08:45-16:45
Sunday 13:00-02:45

Good luck on your exams, Information Center

02.45! Och öppet söndagar!

Plus att det är helt ok att förtära koffein och socker i diverse former medan man studerar.

 

 

Jag älskar detta bibliotek.

Varma hälsningar,

C

 

Vernissage Vår Salong den 23e mars kl 18.00

Nu på ons den 23e mars kl 18.00 presenterar vi vernissage med utställningen Vår Salong på Uppsala Konstmuseum! Kom och njut av Konst, tilltugg och mingel! Alla Konstnärer kommer att vara på plats under vernissagen.

Konstnärerna som ställer ut är:

Lovisa Parkman, är just nu verksam i Uppsala och kommer ursprungligen från Lycksele där hon främst har fått sin konstnärliga utbildning och deltagit vid utställningar. Ofta målar hon former och linjer  och ser vad som sen träder fram ur de slumpmässiga mönstren. Ett verk kan få stå ofärdigt länge och sedan stegvis byggas på med detaljer. Större delen av målningen går dock rätt snabbt. Lovisa beskriver det som att hennes målningar visar små berättelser, scenarion. Berättelserna som berättas är sällan de stora, dramatiska utan mer vardagliga och enkla. Känslan är det viktiga och vad hon vill förmedla. Hennes stil är naivistisk och figurativ. Ofta med mycket färger. Viktig för henne är att det behövs karaktärer i målningarna. Hon gör ofta om människor till djur, på ett fabelliknande sätt. Favoritdjur som ko och svan är återkommande. I framtiden drömmer hon om att bli illustratör. Skulle hon sätta ett ord på sin konst skulle det vara ”illustratorisk”. Läs mer om Lovisa på http://www.vk.se/Article.jsp?article=320276

Fredrik Karlsson, är verksam i Uppsala han beskriver själv sitt konstnärskap: ”Mitt första minne med en kamera var när min mamma hjälpte mig ladda en film, gav mig kameran och jag begav mig ut i skogen och fotograferade allt jag såg. Det blev inga konstverk men jag var nöjd ändå. Jag har studerat fotografi på Sigtuna folkhögskola som gav mig mer förståelse hur bilder kan påverka och berätta. Bilderna som jag ställer ut är en blandning av bilder från de senaste åren. För mer infromation om Fredrik besök: http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=118810

Hanna Hernreid Forslind, är verksam i Stockholm och arbetar just nu främst med screentryck, tusch och kollage. Hon har en grafik utbildning i botten och har också arbetat mycket med torrnål och etsningar. Hanna arbetar också med textila trycktekniker och inredningsdetaljer där hon bla ritar egna mönster till bla: kläder, gardiiner, kuddfodral och lampskärmar. Du kan besöka hennes Blogg för mer information om Hanna. http://hannasstuga.blogspot.com/2011/02/nagons-stuga.html?spref=fb

Sebastian Larsmo, är verksam i Uppsala och arbetar med teckning medium är tusch, blyerts och screentryck. Sebastian är utbildad vid Wiks Folkhögskola i Uppsala. Han beskriver själv:  ”Det är svårt att skriva om mitt tecknande, då det är en så pass undermedveten process. En bra teckning är ofta ett mysterium, ledtrådar till en berättelse. Viktigast är att den lyckas förmedla en känsla. Jag har ritat så länge jag kan minnas. Läs mer om Sebastian på: http://bakomogat.blogspot.com/search/label/Teckning